Twitter är go' skit (jag finns där, @rileyhl om någon undrar) för tack vare Fredrik Wikingson och hans retweet så trillade jag in på en helt underbar filmblogg tidigare. Kanske har ni redan hört talas om den, kanske inte, hursomhelst så är Movies They Should Make min nya stora favorit i blogglistan! Skickligt ihopslängda posters för filmer som inte finns - men som kanske borde göras (eller inte)

För vem vill inte se en film om Rocky Balboas son, och det finns säkert flickor där ute som skulle tjuta förtjust om de såg Robert Pattinson och Shia LaBeouf som två homosexuella soldater i en romantisk krigsfilm (eller som jag: inte bli det minsta förvånad). Personliga favoriter är dock filmer såsom den om Adolf Hitlers barndom eller varför inte en prequel till Star Wars? För vem (och det undrar jag med största sincerity!) har inte velat se Yodas uppväxt? Jag menar, kanske har jag missat något (då jag alltid kommer att föredra Star Trek framför Star Wars) men varifrån kommer Yoda egentligen? Och finns det fler som han? Söt var han nog all säkerhet i alla fall. Liten och grön... lite som en fosforescerande gremlin.

Vad gäller den här bloggen kan jag föresten lova att det kommer att komma lite mer aktivitet inom kort, efter en filmkväll med en kompis finns det en speciell genre att ta upp, skända, lemlästa och vända ut och in på, en filmserie att recensera och med tanke på dagens datum lär det komma ett inlägg om premiären av Terra Nova också. Men det hör framtiden till... Under tiden kan ni ju passa på att tipsa och föreslå sådant ni skulle vilja läsa (min åsikt) om! Eller bara slänga ut en kommentar om vad ni tycker so far.. Jag bits (oftast) inte (och om jag skulle göra det skulle ni inte märka något, jag glittrar åtminstone inte i solljus...)

En antikhandlare (Jack Mörd) hittade ett 140 år gammalt fotografi som han nu hävdar är Nicolas Cage - eftersom skådespelaren är en odödlig vampyr (eh?) och vill nu ha några raska miljoner för fotot på Ebay (eeh?) Lycka till, jag hoppas nästan att han får sina pengar faktiskt. Måste vara en skön snubbe om han tror på vampyrer och heter Mörd i efternamn. [source]

Antingen väldigt grymma photoshopskills eller ett ganska coolt sammanträffande (ja jag skulle också vilja hitta ett foto av mig från 140 år tillbaka i tiden!) Men allvarligt talat, hade Nic Cage varit en vampyr så skulle han väl aldrig vara så dum att han valde att bli något så öppet och mediaförföljt såsom Hollywood-skådis heller? Det ska till en ytterst korkad vampyr för något sådant. Å andra sidan... kanske det istället är mycket mycket väl genomtänkt?

För tänker man efter lite... så har vi nu svaret till varför Francis Ford Coppola gick med på att regissera Bram Stoker's Dracula trots att han från början inte var intresserad (det sägs att det var Winona Ryder som lyckades övertyga honom dock, men det vet vi ju inte stämmer nu) Nicolas Cage - född Nicolas Kim Coppola, son till August Coppola som är bror till just Francis Ford. Francis kände sig helt enkelt 'hemma' med Dracula-myten då hans egna släkt har härröre till vampyrer och var därför villig att göra ytterligare en film på det hela. Hemtrakter, så att säga. Han gav ju trots allt Gary Oldman (som spelade Dracula i sagda film) en kista i present under filminspelningen. En familjeklenod kanske? 

Så, vad vi har kommit fram till är alltså att familjen Coppola egentligen är en vampyrklan (här skulle jag kunna lägga in ett dåligt skämt om att Sofia åtminstone är det, så som hon 'sög' i tredje Gudfadern, men vi glömmer det..) And thats it. Mystery solved! 

Yours truly, Prof. R. H. Van Helsing 

(Tack till Lovisa för att du tipsade om artikeln! Usel som jag själv är på att kolla Aftonbladets nöjesnytt...)

Well hello there, all my new followers! Welcome to the dark side.
(we've got jelly babies..!)

Sex [stycken] stalkers på knappt ens en vecka, jag är förtjust beyond reasons! Keep on trucking dears, så ska jag försöka hålla uppe tempot även i nästa vecka!

Serien igår var för övrigt helt okej. William Shatner är ju inte direkt någon Marlon Brando i acting, men han har en viss gubbcharm man inte kommer ifrån, och manuset innehöll trots allt en hel del små roliga inslag som man kunde skratta gott åt.

Shatners karaktär, en tjurig pappa som säger precis vad han tycker och inte är något direkt praktexemplar av gott och vänligt uppförande, var givetvis det mest intressanta. De andra spelade förvisso bra men gav rätt så bleka karaktärsmässigt. Det är med andra ord kanske ingen suverän sitcom eller storsuccé i mina ögon, men det funkar. Men så är det väl med de flesta sitcoms, 'de funkar' - bra underhållning som får en att skratta litegrann men sällan mycket mer än så (The Big Bang Theory ett undantag, the sitcoms of all sitcoms så att säga - men det kanske är nörden i mig som tycker det)